Ett hinder återstår

När det står häck på programmet (vilket det gjorde idag) får jag en obehaglig känsla i kroppen. Jag har haft ont när jag springer häck så länge jag kan minnas och jag har även fått flera småskador när jag har sprungit, så det är inte konstigt att jag har respekt för häckarna. Precis som i längdhoppet måste jag övervinna min rädsla vilket jag börjat göra med små steg framåt. Jag har nu kört tre häckpass sedan operationen, första passet med minihäckar, andra passet med lite högre minihäckar och idag returhäckar! Jag tog , precis som på tävling, tre steg mellan häckarna och startade på startlinjen. För mig är det många kliv i rätt riktning och jag har med lite hjälp fått veta hur jag ska tänka när ångesten kommer krypandes.

Det senaste åren har jag lärt mig mycket om mig själv, hur jag reagerar och varför jag reagerar som jag gör. Dessutom har jag nu lärt mig hur mycket jag själv kan påverka min prestation genom att tänka rätt, vilket gör att jag kan genomföra en övning så bra som möjligt (hjärnan är bra på att komma ihåg obehagliga saker nämligen..). Försiktighet gör att jag gör fel och med det ökar skaderisken.

Det känns skönt att ha tagit beslutet att inte tävla i Götzis, jag behöver mer tid! Men tävla kommer jag att börja göra SNART i mina individuella grenar, troligtvis blir Stafett SM i Kil startskottet för säsongen 2014.

20140509-124126.jpg
Min bästa vän, returhäcken!

20140509-130443.jpg
Om några veckor hoppas jag springa såhär, utan rädsla! Foto:Ryno Quants

2 thoughts on “Ett hinder återstår

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s