Laddar för stafett

Det blir en sista start för mig innan vilan, 4x400m stafetten får avsluta säsong 2014. Känns kul att få avsluta med lite syra i benen 🙂

Kulan igår var egentligen bra resultatmässigt 14,54 är det näst bästa resultatet i år och framförallt har jag aldrig hållit kulformen så här sent på säsongen. Däremot är det ändå en lagtävling så jag hade såklart gärna placerat mig före en finska, särskilt då det faktiskt inte skiljde så mycket till tredjeplatsen. Fanny och Frida gjorde dock sitt jobb och det blev därmed en dubbelseger i grenen. Grymt!

Sverige leder både herr- och damkampen så nu hoppas vi på en lika bra dag idag! #hejasverige

IMG_7034.JPG
Mycket publik på Olympiastadion

Sista rycket

Sista kulträningen för denna säsong är gjord. Tekniken sitter och det känns bra inför Finnkampen i helgen. Det är en rolig tävling som får sätta punkt för denna korta och intensiva säsong! IMG_6983.JPG

Den svenska finnkampstruppen kan ni se här

Övrig info om tävlingen hittar ni här

Hela kampen kommer sändas på Svt 2 från kl 17 på lördag och från 12.30 på söndag.

Förra året blev det dubbelseger för Sverige. Favorit i repris är såklart målet denna gång!

Resultat Uppsala

I ett kylslaget och lite regnigt Uppsala så presterade jag min bästa spjutserie någonsin (och dessutom pers utanför mångkamp)! Längsta resultatet blev 40,81m.

Någon timme senare var det dags för höjd. Här kände jag mig inte helt säker på hur sätet och fästet skulle kännas. Jag fick dock en bra känsla och fick till ett riktigt bra hopp på 1,71. Där stannade det tyvärr men jag är glad att det kändes så pass bra idag ändå och framförallt att jag överhuvudtaget kunde hoppa.

Kanske avslutar jag säsongen i Helsingfors nästa helg, uttagningarna blir klara i början av veckan. Bara en vecka till att kämpa på i sådan fall!

Säsongen fortsätter!

Efter att snabbt ha fått tid för ultraljudsundersökning av sätet så kunde det, tack och lov, konstateras att ingenting har gått sönder. Vänster sidan är mer irriterad (ingen överraskning kanske) men jag kan köra det som inte gör ont 🙂

Om allt känns okej blir det därför Uppsala Challenge i helgen där jag hoppas tävla i både höjd och spjut (beroende på tidsprogrammet).

Annars så tycker jag att det är skönt att vara hemma igen, även om hösten nu knackar på dörren (är inte redo för den ännu). Hemma innebär rutiner och jag kan börja blicka framåt igen med mer positiv syn på tillvaron. Det har såklart känts tomt efter tävlingen, energilöst, och jag är besviken på kroppen som inte höll för påfrestningen. Allt har gått så bra inför men när jag kom i bättre form och belastningen på kroppen ökade så höll det inte. Nu, med facit i hand, så är det såklart bristen på snabbhet i träningen (pga operationen) som gör att det blivit som det blivit. Men jag ger inte upp och ser verkligen fram emot att få fortsätta tävla lite till!!!

Stort tack för stöttning!

Alla fina meddelanden som jag fått under tävlingens gång och framförallt efter att jag tvingats bryta betyder oerhört mycket mig och är väldigt uppskattat även om jag inte hinner svara alla. Så stort tack för att ni finns och gör det tusen gånger lättare för mig att gå vidare. 💙💛

Dag 2.

Några få timmars sömn senare så ringer klockan och det är bara att masa sig ner till frukosten. Jag försöker att inte känna efter hur kroppen mår men det går inte att blunda för att mitt säte har stelnat till ordentligt under natten. Jag upptäcker dock att kroppen i övrigt känns ovanligt fräsch och jag tänker att om sätet släpper på uppvärmningen så blir det långt idag.

På uppvärmningen känner jag tyvärr att det inte blir bättre som det brukar, jag kan inte dra i vänsterfoten aktivt vilket gör det omöjligt att trycka på max. Tommy ”tejp” får rycka in med all sin kunskap och vi testar allt möjligt och så slutligen så börjar det ge med sig och jag går därför till call 1 (70 minuter innan start) med en positiv känsla -det här kan gå trots allt. I call 1 sitter man i ett litet rum i 10-15 min där tävlingsdräkt och spiksko-längd kollas samt att alla stora loggor tejpas över. Efter denna procedur slussas man till bussen som tar oss till call 2 som är under tävlingsarenan. Bussturen tar ca 10 min. Under denna stillasittande tid av sammanlagt 20-25 min stelnar sätet till igen. Jag försöker springa några ansatslöpningar men det är helt omöjligt att trycka på i löpningen. Hade det varit OS hade jag chansat att hoppa men detta är inte ett år då jag riskerar ännu en skada. Jag blir såklart jätteledsen och besviken när jag inser att det faktiskt inte kommer att gå att hoppa men jag bestämmer mig snabbt för att jag vill kasta spjut om kroppen känns bra tills dess. Detta kräver dock att jag förnedrar mig och springer igenom ett hopp (man måste alltså starta i grenen för att få fortsätta med nästa). Jag hörde allt ett sus i publiken när jag från kort kort ansats, med överdragskläder på nertill, grovt gör övertramp och bara springer igenom gropen. Det hoppas jag aldrig mer behöva göra om!

Efter att ha vilat, ätit och bestämt mig för att jag verkligen ville försöka kasta så öppnar sig himlen, regnet öser ner. Jag tänker att det blir vädret som slutligen får avgöra om jag kastar eller inte. Jag offrar mig inte om det regnar för då blir det inte lika bra resultat ändå. Det regnar hela uppvärmningen och det är grått MEN däremot kändes sätet och ljumsken avsevärt bättre än på morgonen. Var det några timmars extra vila de behövde? Jag går in i callet och när vi sätter oss i bilen spricker det helt plötsligt upp. Det var ett tecken för mig att kasta!

Tävlingen sätter igång, det känns lite tomt på arenan det var nämligen bara vi mångkampare som var igång. Det märktes dock inte, den publik som var där var på g. Kastningen kändes faktiskt bra. Jag var lite för försiktig de sista stegen in men ändå 41,01, bara en meter från pers!

Även om 800 m inte är den roligaste grenen jag vet så testade jag faktiskt att springa några uppvärmninglopp. Alternativet var inte ett meslopp och därför var jag tvungen att kunna springa snabbt, runt 62-63 första varvet. Jag kände att det kanske skulle kunna gå att springa men det kändes inte helt bra och därför såg jag och Dejan ingen anledning att chansa.

Med drygt en dags distans till det som hände så är jag glad att jag tog det beslut jag gjorde. Att stå över längden men ändå gå in och kasta spjut, trots den besvikelse som hänger över en (jag hade ju egentligen ingenting att kasta för..) gjorde att jag ändå fick med mig en bättre känsla från tävlingen. Antagligen gör även beslutet att jag kanske kan fortsätta tävla några tävlingar till i sommar och även få gå in i en grundträning utan att ha ont eller börja semestern med rehab som jag gjort de senaste åren.

Resterande två dagar ser jag fram emot att skrika mig hes på läktaren! Stafettkval, diskusfinal och 5000m final idag. Go Sweden!!!!

IMG_6519.PNG

Inte riktigt som jag tänkt mig. Dag 1.

Det har varit en kämpig mångkamp. Jag kände redan på uppvärmningen till första grenen att kroppen inte var helt 100. Jag värmde upp minimalt med häckar, gjorde bara två häckstarter med en häck (man brukar vilja känna på att några fler för att få in rytmen). Det är tråkigt att behöva gå runt och oroa sig och känna efter istället för att kunna fokusera på rätt saker. Så att jag sprang på 14.10 är fullt godkänt.

I höjden fick jag inte någon riktigt bra känsla i hoppningen och jag fick kämpa mig över höjderna. Jag ville verkligen slå pers men fick nöja mig med en centimer ifrån.

Efter höjden var det lång vila innan det var dags för kulan. Mångkamparna har ett så kallat ”rest room” där man kan stanna kvar. Där finns några madrasser att vila på och lite mat att trycka i sig. Detta kändes som ett bra alternativ då transporten mellan hotellet och arenan inte är så tidsoptimal. Dator och podcasts gjorde att timmarna ändå gick ganska fort.

Först 19.50 gick kulan och vid det laget hade temperaturen krupit sig nedåt och man fick man kämpa för att hålla sig varm. 14.50, som jag gjorde i första stöten, innebar grenseger och ett resultat som var längre än i min persserie.

Slutligen kl 21.21, väldigt sent för en kvällstrött person som jag, så var det då dags för dagens sista gren, 200m. Bana 8, väldigt bra för mitt säte och ljumske, men såklart ingen annan att gå på. Jag gjorde en ganska tam kurva men tog igen ganska mycket på upploppet. 24,74 i lätt motvind var klart godkänt. Även här hade jag lite tufft på uppvärmningen med en bråkig kropp men när jag väl provsprang ute på banan så kändes det bra och jag vågade lita på att kroppen skulle hålla.

Jag hoppades sedan att lite sömn skulle göra kroppen gott till dag 2. Men det visade sig bli vice versa! Fortsättning om dag 2 uppdateras under morgondagen.

Stort tack till Tommy ”tejp” Eriksson, vår superduktiga terapeut som är grym på allt i behandlingsväg. Han har varit en klippa under hela mångkampen.

IMG_6908.JPG

IMG_6906.JPG

IMG_6779.PNG