Gyllengula scones. 

Dessa scones innehåller bara en gnutta rörsocker och endast lite dinkelmjöl för att de ska hålla ihop bättre. För att få sconsen glutenfria går det utmärkt att byta ut dinkelmjöl till lite mer majsmjöl eller mandelmjöl men då behövs även ca 2 msk fiberhusk för bindningens skull.

Ingredienser, 6 scones. 

2 dl majsmjöl (polenta)
1 dl mandelmjöl
1 dl dinkelmjöl
2 tsk bakpulver
1 msk rörsocker (kan uteslutas)
2dl naturell yoghurt, filmjölk eller naturell kvarg (för mer protein).
75 g rumstempererat smör
En nypa salt

Sätt ugnen på 250gr. Blanda alla torra ingredienser och blanda sedan ner yoghurt och smör. Tillsätt eventuellt någon skvätt vatten för att få en lite smidigare deg. Forma till 6 bullar, nagga med gaffel och strö på lite majsmjöl. Sätt in i ugnen i 10 minuter.

Varför majsmjöl?

Majsmjöl är glutenfritt och är nyttigare än t.ex. vetemjöl eftersom det innehåller mer näring. Det är även snällare mot magen då det är mer lättsmält. 

Majsmjöl är naturligt sött och på grund av sötman så har mjölet ett relativt högt kolhydratsinnehåll. Det innebär dock att man kan minska på det raffinerade sockret istället. I sconsen blandar jag ändå med annat mjöl för att de ska bli lite nyttigare och för att magen ska få jobba lite mer. Den gula färgen tycker jag gör att sconsen ser väldigt aptitliga ut!
 Inte bara fina utan även goda! Renee Voltaires ekologiska chiasylt serveras till, den har smak av blåbär och ingefära. 

En snabbvisit i Skåne. 

Idag fick jag möjligheten att vara med och inviga en ny friidrottsarena i lilla samhället Hörby i Skåne. Jag tycker att det är beudrandsvärt att kommunen väljer att satsa på idrotten och genomför ett sånt här stort projekt. Jag kommer själv från en liten förening utanför Stockholm och jag vet hur mycket det betyder att det finns anläggningar och en fungerande verksamhet för att locka barn och ungdomar att hålla på med idrott. Det är inte alls troligt att jag själv hade börjat med friidrott om det inte hade funnits en klubb, arena och engagerade tränare i närheten av där jag bodde. 

Friidrotten bygger på alla ideella krafter som finns runtom i landet, det är i många fall engagerade föräldrar som får verksamheten att få runt. I Hörby såg jag många med stort idrottshjärta vilket har gjort att bygget av en ny arena varit möjlig. Jag är verkligen glad å barnen och ungdomarnas vägnar att de nu har möjlighet att välja friidrott som idrott. Friidrott är inte bara roligt, det är en bra träningsform där man får  använda hela kroppen. I mina unga år innebar friidrotten mycket lek och gemenskap, en träningsform där alla kunde träna och tävla på sin egen nivå. 

Jag hoppas att jag i framtiden får se några av Hörbys ungdomar lyckas i friidrott, nu finns det stora förutsättningar till det. All lycka till föreningen! 

  Tidig morgon från Malmö. 

   

 Kastgrenar var populärt!

Den brantaste backen är bestigen. 

Nu när kroppen har känts bra under en längre period och jag därmed vågar lita på kroppen igen så märker jag att jag sakta höjt kraven på mig själv på träningarna.  Detta märks framförallt på häcklöpningen där jag innan mest haft inställningen att ta mig igenom passen och detta har även gällt tävlingsloppen. Nu vill jag att det ska kännas bra tekniskt och känna flyt över häckarna. Det ska gå fort igen! 

Det känns verkligen skönt att jag nu passerat den tuffaste resan någonsin i mitt idrottsliga karriär. Bakslag kommer säkerligen komma men nu vet jag hur jag ska tänka och vad jag ska jobba med om det händer. 

  Inga fler meslopp! 🙂

Saknat detta. 

Det är få saker som inte går att köpa i USA, men det finns några saker som inte finns och som jag saknat mycket under de veckor jag varit borta.  

Nummer ett är såklart vår franska bulldog Johannes (tätt följd av familj och vänner).    

Nummer två, svenskt kaffe och svensk morgontidning och/eller nyhetsmorgon. De kan inte brygga gott kaffe i USA. Det ser ut som te och smakar knappt något!  

Äggknäckemacka med egenplanterade ärtskott, gärna även med kaviar. Brödet i USA är inte det bästa (eller det nyttigaste) och knäckebröd är särskilt svårt att hitta.   

Havgrynsgröt med egen smaksättning. I USA åt jag gröt varje dag, men piffa till gröten kunde de inte. Riven färsk ingefära och en tesked kokosolja är gott att blanda i. Blåbär som sötning är riktigt fint.  

Sista passet på arenan. 

Dags att packa ner spikskorna för denna gång… Det känns lite vemodigt att åka hem då träningen gått så himla bra. Dessutom vet man att det skiljer över 20 grader i temperatur och att man därmed måste träna några pass inomhus i sätrahallen. Att börja laga mat igen känns inte heller särskilt lockande då den har varit fantastiskt bra och varierande här. Listan kan göras lång med fördelar som finns med att åka på träningsläger. Som tur är blir det bara en ”mellanlandning” i Sverige på två veckor innan nästa läger i Italien nalkas. Denna gång med min träningsgrupp. 

Sista träningen på IMG-arenan var ett lagom tufft sprintpass. Efter tre veckors tuff träning var jag förvånad att kroppen kändes så pass bra idag. Tiderna hölls med råge. Det är skönt att åka hem med en sådan känsla!    Högläge efter loppen är riktigt skönt. 

Florida-gänget. 

Här är vi: två grymma coacher (syns förhoppningsvis vilka de är ;-)), sedan Sanna vår grymmaste häcklöperska genom alla tider, yngstingen Dennis (5a från v) är är vårt framtidshopp på 400m, och resterande grabbar är alla bland Sveriges snabbaste (och så jag som ensam mångkamperska). Gött och inspirerande gäng här med andra ord! 

 

Vi går tråkigt nog in på våra sista dagar här i USA. Jag hade väldigt gärna stannat längre…men jag ska se till att njuta av tiden som är kvar! 

Tuff löpning. 

Idag var det ett tufft löppass på programmet. Det var riktigt varmt ute, 29 grader, och det blåste även en stark motvind i kurvan vilket gjorde passet ännu lite jobbigare. 

Jag började med lite motståndslöpning och accelerationer och sedan följde 2x(220-180-150) på 90% med kort vila dock med en seriepaus på 10 min. De två sista loppen var det enda jag kunde tänka på att komma in i skuggan och dricka hinkvis med sportdryck och vatten. Under själva passet är det nämligen dumt att dricka för mycket, det är lätt att det kommer upp… 

Kroppen kändes till en början lite seg men jag fick gradvis en bättre känsla. Jag höll tiderna jag skulle och jag hade inte ont någonstans varken före, under eller efter passet. Det känns verkligen som ett bra beslut att ha fokuserat på löpningen denna vår. Det var länge sedan jag kände mig så stark och snabb!