Dagarna tickar på. 

Nu har det faktiskt nästan gått en vecka sedan operationen. Jag räknar ner varenda dag som går eftersom det betyder mindre risk att jag ska dra upp  någonting och även att jag snart får börja aktiveras mer med bl.a. lätt simning och lite tuffare övningar. 

Det har inte varit en särskilt lätt första vecka måste jag medge, detta trots att jag inte alls har haft ont (jag kunde redan samma dag som jag kom hem skippa de starka smärtstillande tabletterna). Dock så har jag lyckats bli överansträngd i det opererade benets höftböjare då jag jobbat mycket med den när jag tar mig in och ur från sängen och även spänt den för att skydda baksidan. Detta har fått till följd att jag behövt hjälp för att komma in och ur sängen, mindre kul.  Men efter besöket hos Calle för två dagar sedan så har jag nu fått knepet att stödja det opererade benet med det andra friska benet under och plötsligt klarar jag detta själv. Jag fick även flera övningar vilket jag gillar, att kunna jämföra känslan från dag till dag och förhoppningsvis att jag känner att jag blir bättre och starkare är viktigt för mig.

Att få ordern att ligga och vila så mycket som möjligt när sommaren äntligen kommit med allt vad det innebär med grill, picknick, bad och kanske helst- träna i värme (det bästa som finns), gör mig lite nedstämd och framförallt rastlös. Men tålamod och klokhet kommer göra att jag läker fortare och därmed kan jag sätta igång och träna fortare.

Jag är oerhört tacksam för den hjälp jag får av min familj och såklart den stöttning jag har fått av alla runtomkring. Så stort tack till alla som skickat peppande meddelanden, det betyder mycket och gör mig taggad att komma tillbaka! Mitt i allt mörker ser jag ändå ljuset i tunneln och försöker vara positiv och blicka framåt.    Det värsta med det hela; ta Fragmin sprutor på sig själv för att förhindra blodpropp. Jag har med åren blivit spruträdd så detta är en pers för mig. Fem stycken kvar…   Det gäller att ha starka personer runtomkring och vara lite kreativ för att inte förbli liggande i sovrummet. 

  Jag får inte sitta men stå och äta utomhus går ganska bra det med. 

Operation. 

Det blev riktigt snabba ryck igår. Jag hade tid hos Askling på morgonen och han konstaterade, som sist, att jag hade extremt dålig styrka i hamstring. Dessutom hade han fått ytterligare ett utlåtande på röntgenbilderna där man konstaterade total ruptur i hamstring. Vi kom fram till att operation var det bästa alternativet för mig, även om det såklart alltid innebär en risk med en operation. Men att inte operera kändes mer som en chansning, det kan läka av sig själv men det är inte säkert att man får full styrka i musklerna igen, vilket jag varken har tid eller lust med. 

Samma dag fick jag tid hos operationsläkare Sven Jönhagen som även han skulle undersöka baksidan och eventuellt redan samma dag operera mig om han tyckte att det var bästa alternativet (detta fick jag alltså reda på samma dag så jag hade fastat sedan frukost men inte alls förberett mig annars, kanske bra..). Efter Svens undersökning så ansåg även han att man måste öppna upp och titta hur det såg ut, eventuellt bara sy igen om det såg bra ut (vilket det visade sig att det inte gjorde). Efter undersökningen gick jag direkt upp till operationsavdelningen för att förbereda mig för operation. Detta innebär att duscha med bakteriedödande tvål och sedan ta på sig de extremt fina operationskläderna, ”trosor” som hänger, höga strumpor som hasar ner till fotknölarna och en lång vit rock som man har på sig åt fel håll. Sedan tar man även blodprover, mäter blodtryck och svarar på lite frågor. I detta fall satte man även in dropp på grund av att man inte visste när jag skulle opereras och att vara fastande för länge är inte bra för kroppen. Efter dessa procedurer så var det bara att vänta, eftersom läkarna hade jour så hade jag inte fått operera mig om det hade kommit in något mer akut fall. Men turligt nog så fick jag efter några timmar klartecken. Då hade jag hunnit plöja igenom ett antal tidningar samt lyssnat på flera av P1:s sommarprat.  Lena Ohlin och David Batra kan jag verkligen rekommenderara! 

Jag kom ner i operationsrummet och blev sövd och ca tre timmar senare vaknade jag upp. Allt gick bra och alla tog så väl hand om mig. Jag fick stanna över natten och sen mådde jag så pass bra att jag fick åka hem. Jag är väldigt trött efter en dålig natts sömn men annars mår jag bra och har inte alls särskilt ont! 

Då jag inte ska röra baksidan eller böja mig ner så behöver man ändra om några saker i hemmet. Installera en specialtoalett som är högre upp än den vanliga och en sits som jag kan ha för att ta mig in i badkaret (dusch hade varit att föredra).  Jag får inte heller böja mig ner för att tex sätta mobilen eller datorn på laddning så då måste man fixa en förlängare i lämplig höjd. Mycket att tänka på! 

Det som väntar närmaste två veckorna är lite rehabövningar 3 ggr om dagen samt att gå långsamt med kryckor. Man ska alltså börja stimulera området direkt. Efter två veckor får jag slänga kryckorna och jag kan börja stegra på övningar. Det ser jag verkligen fram emot! 

 Glad över att operationen är gjord!! Nu kan jag börja blicka framåt. 

Krämig lins- & tomatsoppa. 

Eftersom jag inte kan träna (mer än lätta rehab övningar 6ggr/dag) så är jag inte alls lika hungrig. Det är dock av stor vikt att försöka äta bra mat så att kroppen får bästa förutsättningar för att läka. 

Denna linssoppa är lite ”lättare” men har väldigt bra näringsinnehåll. Jag fick tips om den av min syster och ville såklart testa, det ångrar jag inte. Soppan är väldigt smakrik och innehåller då framförallt linser- en baljväxt, rik på både vitaminer, mineraler och fibrer. Dessutom har linser bra protein- och kolhydratsinnehåll.  Jag har haft dåliga skolmatsminnen av linser men har på senare tid fått en helt annan bild av denna supergröda. 

Recept på soppan finner ni här.

Jag serverade majsknäcke till soppan och hade även en liten sallad med bladspenat, avokado, ärtskott och räkor till.   Jag toppade min soppa med skivad parmesanost istället för fetaost. Detta eftersom jag utesluter laktos i fyra veckor för att se ev. laktoskänslighet (hårdostar är laktosfria). 

Tungt besked. 

MR-svaret har kommit och det var tyvärr inte särskilt positivt. Hamstringsfästet är nästan helt av (musklerna på baksida lår har slitits loss från sittbenet). Det finns dock några tappra stackare som hållit sig kvar så därför kommer ytterligare undersökning ske i början av nästa veckan och då kommer beslut tas om jag behöver operera eller om man tror att det kommer kunna läka ihop av sig själv! 

Tävlingssäsong 2015 är dessvärre över. Men det är över ett år är kvar till OS i Rio -lång tid att bli frisk på!  

Midsommar kommer att firas i Hälsingland!  

Magnetröntgen gjord. 

De första dagarna efter skadan är inte roliga. Jag har varit väldigt ledsen och besviken och funderat mycket på varför det hände. Det jobbigaste tycker jag är att man inte kan klara sig själv i vardagen. Att inte kunna ta på sig kläder & skor själv och att knappt kunna sätta sig på toaletten eller ta sig upp och ner i soffan/sängen är extremt påfrestande och ger ganska många frustrationstårar. Det är även svårt att sova på grund av värken. Men så sakta blir det bättre och bättre. Idag kunde jag till och med gå på en kort promenad (med myrsteg) men min hund. Dock baklänges i uppförsbackarna..

Skadan skedde alltså i fredags. På söndagen var jag hos Mårten Prosell i Uppsala. Hans teori vad gäller akuta skador går lite emot de andra läkarna/experterna säger- men det funkar för mig. Att snabbt få bort trycket och vätskan i muskeln är enligt hans filosofi viktigt och att det ska ske direkt för att få snabbare läkning.  En behandling på ca 15 minuter och sedan slapp jag de mesta strålningarna ner i benet. Efter besöket kunde jag alltså sätta mig i bilen själv (på passagerarsidan såklart!) och sedan den största lyckan sätta sig på toan utan att börja gråta av smärtan!!! 

I måndags var jag hos Calle Askling där jag gjorde tester för att se ytterligare  status på skadan och även få lite övningar för att direkt börja aktivera det skadade området. Fler besök väntar hos honom efter röntgensvaret. I måndags kväll gjorde jag även magnetröntgen och väntar nu på svar vilket borde komma imorgon. Efter att jag fått svaret går det att börja planera mer framåt! Håll alla tummar för bra resultat. ✊✊

Lyckan vänder snabbt. 

Det var länge sedan som jag hade sånt sug på att prestera, springa snabbt och framförallt göra en bra mångkamp. Det var ännu längre sedan som jag har känt att detta skulle kunna vara möjligt.  De senaste två veckorna har det börjat kännas riktigt bra på träningen. Krafterna har återvänt efter magbesvären och jag började hitta tillbaka till den goa känsla som jag hade i USA. Jag började dessutom hoppa lite höjd igen och även lite andra hopp (förberedande för längdhopp).  Men så kom då bakslaget…

Igår morse kände jag mig pigg och redo för löppass. Jag hade inte känt av några som helst skavanker på drygt en vecka, trots två snabba löppass och hoppträning. Solen värmde och jag värmde upp inför passet med en bra känsla. Jag snörade på mig de nya längdskorna för att springa igenom några ansatser för första gången på länge (mer som uppvärmning inför loppen). Jag kände mig riktigt glad för detta lilla steg framåt.  Jag sprang två ansatslöpningar, lugnt och fint med bra känsla men sen i den tredje och sista ansatslöpningen känner jag att något händer med sätet/rumpan i sista steget (den sidan som jag inte haft några problem med). Det drar ihop sig och strålar kraftig ner i baksidan och jag känner såklart att detta inte är bra alls. Så himla trött på skador!!! Efter att ha känt mig på g och så glad för att äntligen vara tillbaka så är jag nu tillbaka på ruta ett. Det känns riktigt tråkigt och orättvist. Det känns verkligen som att jag har haft min beskärda del av skador.  Att det händer just i längdgropen igen känns också jobbigt. Utredning väntar nu, magnetröntgen så fort som möjligt och även en sväng till Carl Askling och Mårten i Uppsala. Jag vet att jag i alla fall får bästa möjliga hjälp! 

Just idag känns det extra tungt, dagen efter. Solen skiner ute och jag sitter inne och isar rumpan. Hoppas såklart på bra besked i veckan! 

  Avlastning första dagarna…