Dagarna tickar på. 

Nu har det faktiskt nästan gått en vecka sedan operationen. Jag räknar ner varenda dag som går eftersom det betyder mindre risk att jag ska dra upp  någonting och även att jag snart får börja aktiveras mer med bl.a. lätt simning och lite tuffare övningar. 

Det har inte varit en särskilt lätt första vecka måste jag medge, detta trots att jag inte alls har haft ont (jag kunde redan samma dag som jag kom hem skippa de starka smärtstillande tabletterna). Dock så har jag lyckats bli överansträngd i det opererade benets höftböjare då jag jobbat mycket med den när jag tar mig in och ur från sängen och även spänt den för att skydda baksidan. Detta har fått till följd att jag behövt hjälp för att komma in och ur sängen, mindre kul.  Men efter besöket hos Calle för två dagar sedan så har jag nu fått knepet att stödja det opererade benet med det andra friska benet under och plötsligt klarar jag detta själv. Jag fick även flera övningar vilket jag gillar, att kunna jämföra känslan från dag till dag och förhoppningsvis att jag känner att jag blir bättre och starkare är viktigt för mig.

Att få ordern att ligga och vila så mycket som möjligt när sommaren äntligen kommit med allt vad det innebär med grill, picknick, bad och kanske helst- träna i värme (det bästa som finns), gör mig lite nedstämd och framförallt rastlös. Men tålamod och klokhet kommer göra att jag läker fortare och därmed kan jag sätta igång och träna fortare.

Jag är oerhört tacksam för den hjälp jag får av min familj och såklart den stöttning jag har fått av alla runtomkring. Så stort tack till alla som skickat peppande meddelanden, det betyder mycket och gör mig taggad att komma tillbaka! Mitt i allt mörker ser jag ändå ljuset i tunneln och försöker vara positiv och blicka framåt.    Det värsta med det hela; ta Fragmin sprutor på sig själv för att förhindra blodpropp. Jag har med åren blivit spruträdd så detta är en pers för mig. Fem stycken kvar…   Det gäller att ha starka personer runtomkring och vara lite kreativ för att inte förbli liggande i sovrummet. 

  Jag får inte sitta men stå och äta utomhus går ganska bra det med. 

En reaktion på ”Dagarna tickar på. 

  1. Tänker på dig Jessi och skickar massa starka-kramar!!! Du kommer komma tillbaka starkare än någonsin! Och det bästa av allt – HEL! 😎👊❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s