Friidrotts VM-sjukampen. 

Igår avgjordes sjukampen på VM. Brittiskan Jessica Ennis-Hill vann på 6669p och holländskan Visser på 8e plats hade 6344p (intressant att veta inför nästa års uttagningar till OS). Jag måste säga att denna resultatnivå inte alls är avskräckande. Framförallt att topptrion faktiskt inte imponerar, det är ingen som sticker ut vilket gör det spännande inför nästa år. Mitt personbästa på 6300p kommer att krävas för att kvalificera sig till OS och det kommer troligtvis räcka till en topp 12 placering väl där, men att se att det i nuläget räcker med 6516p för VM-medalj, det ger verkligen blodad tand. 

Jag följde sjukampen nu i Peking lite sporadiskt. Jag måste medge att det gjorde lite ont att se sina sjukampskollegor tävla, samtidigt var det otroligt inspirerande & taggande. Jag vill verkligen tillbaka!! Efter alla de skador jag har haft så var jag glad av att få detta motivationskvitto- jag är inte klar med sjukampen ännu. Så länge motivation och lust finns så kommer jag inte att sluta kämpa för att nå mina mål. Prestationsmässigt vet jag att jag har mer att ge om jag får vara skadefri. 

Något som jag tänkt på nu, som jag inte reflekterat över när jag själv alltid var med i mästerskapen, är vilken prestation det är att bara kvala till ett mästerskap. Det betyder ju att man är bland de bästa i sin gren i hela världen. Hur sjukt bra är inte det?! Man ska strunta i alla tråkiga och avundsjuka ”turist-resa”-kommentarer, bara för att man inte har med medaljstriden att göra. I min mening så har alla som kvalar till ett mästerskap, som således har tagit den gräns som europeiska eller internationella friidrottsförbundet satt upp, verkligen på mästerskapet att göra. Det ligger blod, svett och tårar bakom alla elitidrottares satsning. Jag är även övertygad om att samtliga deltagarna på ett mästerskap verkligen har gjort allt för att försöka hitta toppform till tävlingen samt att man gör allt för att prestera bättre än man någonsin gjort väl där. Vissa lyckas och andra gör det inte, oavsett så är man inte en sämre människa för det.  

Jag är som sagt riktigt laddad för att tävla igen. Att få känna på hetluften i ett fullsatt stadium på ett mästerskap och känslan av att få vara i toppform. Jag har även saknat att få åka på förläger med svenska truppen där man vet att träningen är gjord och att endast lätta ”må bra” pass återstår. Att mellan passen döda tid tillsammans, långt ifrån vardagens måsten, det är livskvalitet. Energi är med andra ord hämtad inför hösten och vinterns träning. Jäklar vad jag ska kötta, men såklart på ett smart sätt 😉  Denna bild får ni läsa med förstoringsglas 🙂  Njut av ögonblicken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s