Tuffa veckor! 

Nu har tiden rullat på och jag är nu inne i gravidvecka 22. Det var först för ca fyra veckor sedan som jag började känna igen mig själv igen. Min föreställning av att vara gravid var innan ganska naiv och baserad på att många runtomkring mig endast varit lite lätt illamående några veckor, lite kinkiga med viss mat och lukter samt var extremt trötta. I övrigt orkade de jobba, träna och hitta på saker på helgerna. Många hade även en ”gravid-gloria” runt sig. Lyster i huden, tjockare hår, långa fina naglar och med en annan pigghet i ögonen. Så blev det dessvärre inte för mig.

Runt vecka 6 började jag leta lösningar på mitt konstanta illamående. Min syster hade akupressurarmband från sin graviditet som jag nu fick ärva. Armbanden ska fungera mot illamående och åksjuka och fungerar genom att en liten plastkula trycker ner och stimulerar en akupressurpunkt, P6, som sitter på underarmens insida. Armbandet hjälpte direkt för mig men dessvärre kanske bara i 1-2 veckor. Jag envisades dock med att ha banden på mig ytterligare två veckor (vilket krävde extra långa tröjor på jobbet).

Jag kommer exakt ihåg när jag började att må riktigt dåligt. Jag hade precis varit på en två-dagars konferens med jobbet. Morgonen efter åt jag frukost hemma; gröt, ägg och kaffe, precis som vanligt och på språng till jobbet. Jag började känna att illamåendet stegrade mer än vanligt och mycket riktigt, frukosten lämnade strax kroppen. Detta var det första av många hulkande toabesök, men som tur var faktiskt ganska få besök på jobbets toalett. Den morgonen var även den dagen då jag tog min sista kopp kaffe.

Jag är tyvärr en av dem som har mått extremt dåligt under graviditeten. Lätt illamående från gravidvecka 6 vilket ungefär två veckor senare övergick till konstant och kraftigt illamående (med kräkningar en eller flera gånger om dagen, dock inte alla dagar). För att kunna hantera illamåendet på jobbet fick jag tabletter utskrivna av min barnmorska, Lergigan comp. Dock gillar jag inte att ta tabletter så jag tog bara när det krisade, lite dumt har jag tänkt i efterhand… När jag kom hem från jobbet var jag alltid totalt orkeslös och helgerna spenderades ofta i soffan. Vissa dagar mådde jag såklart bättre än andra och ibland lurades jag av en plötslig energikick och ville då hjälpa Johan med hemmet eller med rastning av Johannes. Promenaderna ledde ofta till spyor i buskarna och hjälpen i hemmet till att jag fick ligga och sova resten av dagen.

För mig var det även supertråkigt att helt plötsligt inte vara sugen på mat längre. Mitt stora intresse för mat som inneburit att dagligen scrolla genom matflöden på instagram eller läsa matbloggar på nätet blev ett minne blott och att baka eller laga någon god middag var inte längre aktuellt. Jag mådde illa av att tänka på mat och jag mådde riktigt illa av att se matbilder. Innan hade jag dessutom ätit väldigt hälsosamt, mycket grönsaker och en hel del vegetariskt. Många, bl.a. barnmorskan jag var hos, påstod att kroppen anpassar sig till vad som är bra under graviditeten och att många som inte varit speciellt förtjust i grönsaker därför helt plötsligt blir sugna på det och börjar äta mer eftersom kroppen behöver det. För mig var det såklart tvärtom. Grönsaker funkade inte för mig (förutom vissa få om de kokades eller gömdes i någon gryta). Förutom mycket frukt och grönt ska man under graviditeten försöka äta mycket fet fisk, t.ex lax, makrill, sill, men inte heller det gick hem hos mig. Det blev istället överlevnadsmat som jag inte ätit på år och dar; falukorv med potatismos, köttbullar med makaroner, spagetti med köttfärssås och FISKBULLAR!! Allt som småbarn gillar funkade för mig, så lite smak och grönsaker som möjligt. Eftersom jag inte fick i mig tillräckligt genom kosten så var jag i behov av kosttillskott, vilket inte kändes kul alls. Jag har ätit folsyra (vilket i och för sig rekommenderas för alla), svartvinbärskapslar som innehåller omega 3 och 6 samt D-vitamin. Mer om mina kosttillskott hittar ni under respektive bild nedan. Jag har dessutom ätit paltbröd som innehåller mycket järn, allt för att slippa äta järntabletter. Ibland fick jag inte behålla vitaminerna och då hade jag dåligt samvete att barnet inte fick tillräckligt med näring. Men det har jag förstått nu att det inte är någon fara, barnet tar det den behöver.

Konstigt nog klarade jag av att jobba heltid hela den tuffa perioden. Att jag inte sjukskrev mig när det var sin värst berodde dels på att jag hade nytt jobb och dels på att tiden gick så mycket fortare på jobbet, även om jag inte mådde så bra. Det är ju även så att den perioden när man ofta mår som värst så vill man kanske inte berätta för andra än familjen om graviditeten eftersom det fortfarande är en högre risk för missfall.

Vad gäller träning så gick jag alltså från elitträning till i princip obefintlig träning. Promenad till jobbet på 40 min var det som jag oftast klarade av. Försök till träning ledde ofta till kraftigt illamående, vilket jag ibland struntade i och körde 15-20 min lätt cirkelträning hemma- nära till toaletten. Städning och matlagning var inte ett alternativ så Johan har verkligen fått slava hemma i många veckor.

V18+3 var då det plötsligt vände. Halleluja moment! De första dagarna vågade jag knappt tro det. Jag började boka in fika med kompisarna, dock fortfarande med reservation om ett möjligt sent återbud. Jag märkte dock att jag nu hade energi och en vilja att göra saker. Jag kände mig sugen på träning och blev mycket mer effektiv på jobbet. Jag blev sugen på mat igen och kunde kolla på matbloggar. Det kändes verkligen som att jag hade fått mitt liv tilllbaka och äntligen kände jag ett enormt lyckorus av att jag snart skulle bli mamma. Jag tänkte såklart under den tuffa perioden att det i slutändan skulle vara värt att må så dåligt men just där och då kändes det sååå långt bort och särskilt jobbigt var det att inte veta när eller om mitt illamående skulle vända. En influensa vet man ju att man är frisk inom en vecka.. Efter att jag har börjat må bättre har vi även börjat planera för att få en liten bebis och eftersom vi tänkt bo kvar i lägenheten ett tag till så har vi lurat på flera projekt som länge legat på vänt för att vi inte orkat under tiden som vi hade fullt fokus på friidrotten. Nu blir de äntligen av. Renovering av kök är först ut!

Vad gäller träningen tänkte jag göra ett lite längre inlägg inom kort. Men så som jag kunnat träna det senaste veckorna så försöker jag köra jag två stykepass i veckan på gym, ett ofta i sätrahallen då jag hakar på Johan dit. På styrkepassen har jag bl.a. kört frivändning, knäböj och marklyft samt en cirkel efter med mycket fokus på baksidor och bål. Frivändningar kör jag dock bara en gång i veckan. Allt är med väldigt lätta vikter men som ändå resulterar i träningsvärk eftersom jag inte kört med vikter på länge. Jag har även försökt att börja jogga men efter 300 m kände jag att det kom ett obehagligt tryck mot bäckenet och jag har därefter lagt ner löpningen helt. Istället försöker jag köra lite intervaller på cykel eller i roddmaskin. Utöver ovanstående träning så kör jag två hemmapass med expanderövningar (mycket för rumpa och säte), överkroppsövningar med min kroppsvikt, baksidesövningar och bålövningar, ibland på bobathboll.

Det är inte varje vecka som jag får till fyra pass men varje dag går jag till och från jobbet (2x40min) snabb promenad.  Jag är överlycklig att jag kan röra mig igen och njuter av varje dag som jag mår bra. Det som händer i morgon eller några veckor framåt kan jag inte styra över. Jag har nog aldrig njutit så mycket av att ta tillvara på nuet!

Folsyra/folat är ett B-vitamin som finns naturligt i mörkgröna bladgrönsaker som spenat, olika former av kål, broccoli. Det finns även naturligt i bönor, linser samt frukt och bär och i fullkornsprodukter, filmjölk och yoghurt. Folsyra behövs för att bilda nya celler och röda blodkroppar. Då cellbildningen ökar, till exempel då man växer eller är gravid, ökar behovet av folsyra. 

Jag har valt Tillvals folsyra som innehåller den dagliga rekommenderade mängden. Många kombinationsvitaminer (såsom MittVal) innehåller lägre mängd folsyra än den rekommenderade mängden (hälften). Jag ville dessutom endast ha Folsyra och inte massa andra vitaminer som jag inte vet om jag behöver. Billigast är TillVal på apotea.se. 

Svartvinbärskapslar äter jag för att jag inte får i min tillräckligt med omega 3 genom bl.a. fet fisk. Rekommendationen från Livsmedelsverket är att äta fet fisk minst 3-4 gånger i veckan. Jag har fortfarande lite svårt med fisk och äter därför fortfarande detta tillskott.

Q for skins Svartvinbärskapslar innehåller omega 3, 6 och 9 och utan massa konstiga tillsatser. Jag valde att inte köpa den klassiska fiskleveroljan, dels för att de ofta innehåller massa tillsatser samt att det skiljer mycket på kavliten på fiskleverolja. Livsmedelsverket har även hittat miljögifter i små mängder i många av kosttillskotten, vilket framförallt är farligt för foster. För mig kändes det värt att lägga lite pengar på ett dyrare men bra kosttillskott.  Här hittar ni svartvinbärskapslarna, där finns även mer info om produkten (t.ex. att det även är bra för hud och hår).

 

Slutligen äter jag nu under den mörka perioden tillskott av D-vitamin (läs mer om D-vitamin, exempelvis här). D-vitamin var ett av få tillskott som jag i perioder åt under min idrottskarriär. Livsmedelsverket rekommenderar särskilt D-vitamin tillskott till gravida, barn och äldre. Jag är dock av den uppfattningen att framförallt många nordbor får i sig för lite D-vitamin under det mörka vinterhalvåret och att därför alla behöver extra i form av tillskott.  I Sverige D-vitaminberikade man dock våra mjölkprodukter, om än i väldigt liten mängd. Naturligt finns D-vitamin exempelvis i fet fisk.

Den dagliga rekommenderade dosen är omtvistad, flera forskningsstudier visar att Livsmedelsverkets rekommendation är  för låg. När jag idrottade tog jag en högre dos än den rekommenderade men nu när jag är gravid vågar jag inte chansa så jag kör på samma märke men äter varannan eller var tredje dag istället. Holistic heter märket och innehåller mindre tillsatser än många andra märken. Om du vill ta en högre dos än den rekommenderade råder jag dig att själv läsa på att ta ställning!



Tillbakablick år 2016. 

Jag trodde att jag skulle se 2016 som ett mörkt år, detta eftersom jag valde att avsluta min elitkarriär. Att verkligen ta beslutet att sluta med något som jag verkligen älskat att göra i så många år kändes tufft och sorgligt. Men det är förutsättningar som alla vet om när man ger sig in på att välja idrott som sitt yrke, en dag tar karriären slut oavsett om man vill det eller inte. Jag tänkte att mitt avslut skulle överskugga allt annat minnesvärt under året men när jag började tänka tillbaka så insåg jag hur mycket positivt som hänt, det negativa ledde i slutändan till något positivt. Att avsluta karriären har funnits i bakhuvudet länge och det var ändå skönt att få sätta punkt. 

Det har funnits många ljusglimtar under året och jag har lärt mig mycket om mig själv; hur jag hanterar och löser problem samt bearbetar negativa tankar. Som alla år finns det toppar och dalar, jag väljer att här minnas topparna. 

Jag startade året genom att åka på träningsläger till Abu Dhabi med min träningsgrupp. Ett nytt land och en ny kultur att uppleva. Det var verkligen ett lyckat läger och träningsmässigt ett stort kliv fram eftersom jag fick plocka fram sprintspikskorna för första gången sedan operationen. Jag började även med lite andra nya moment i träningen. 

En höjdpunkt var helt klart Mezerätterna på en billig och enkel gatuköksliknande restaurang. Här var vi fler gånger! Min härliga träningsgrupp. 
Minutlopp i öknen gör man inte varje dag. 

I mars blev jag moster. Lilla Emanuel kom till världen och tog oss alla med storm!

I april åkte jag till Florida på träningsläger. Jag älskar verkligen att träna på IMG Academy och att träningen gick så mycket över förväntan bidrog till en riktig go känsla. För första gången hoppade jag längdhopp med längre ansats, jag sprang häck och samtidigt klarade jag av att träna alla andra grenar. Kroppen svarade helt fantastiskt bra och jag började även gå ner på riktigt bra tider på sprintloppen. Jag gjorde även smygpremiär i höjd och kula på en ”tränings”tävling i Clermont. 

I juni började jag tävla. Första ”riktiga” tävlingen var en sjukamp. Helt sjukt att jag vågade gå på det direkt egentligen så osäker som jag var. Men jag är stolt över hur jag genomförde grenarna och framförallt att jag bestämde mig för att hoppa längdhopp trots att jag visste att jag skulle bryta sjukampen för att hinna få till ytterligare ett tävlingstillfälle. Jag hade då fyra grenar i benen och en hög ångestnivå men jag hade redan bestämt att den känslan inte skulle få vinna över mig. Att stå där på ansatsbanan var helt klart ett av de mest nervösa ögonblicken i min friidrottskarriär- men det gick! 

I slutet av juni åkte jag till tyska Ratingen för att försöka kvala till EM. Jag förstod att detta skulle kunna vara min sista sjukamp. På grund av sjukdom fick jag dessvärre bryta tävlingen efter första dagen och därmed noll chans till EM-kval. Jag bestämde och uttalade då högt för första gången att detta var min sista sjukamp. Otroligt sorgligt men helt klart ett rätt beslut! Blötaste sjukampen någonsin! 

Under sommaren hann jag, förutom träning och tävling, njuta av några svenska pärlor; Helsingborg med utflykt till Skäret, Höganäs, Kullaberg och Mölle. 

 Sundsvall bl.a. med besök i den fina skärgården. Vi fick även besök av våra kompisar från Stockholm samt av min syster och hennes lilla familj. 

Och slutligen en vecka på landet i Kopparberg med utflykt till mysiga Nora.  Den kända Nora våfflan med helt fantastisk glass av nougat (tillverkad i Nora såklart).  Det har blivit många uppfriskande bad! 

I slutet av augusti gjorde jag min sista tävling på SM i Sollentuna, jag ställde upp i längd och kula. 

Den 5 september började jag mitt jobb på RF:s Antidopingavdelning. Jag trivdes direkt.  Jag fick nu tid att reflektera och ta tid att njuta av lite AW:s efter jobb. September var ju en fantastisk sensommar månad. 

På min och Johans 10-års dag rövade Johan bort mig till Åre. Vi njöt av en helt fantastisk helg med bestigning av Åreskutan i sommarvärme som en av höjdpunkterna. Denna upplevelse toppades dock av att jag sa JA till att så småningom bli fru Wissman. 

Bara några veckor senare fick jag reda på att jag var gravid. Detta är något som vi längtat så länge efter. I skrivandes stund är jag i vecka 18. 

Året avslutades på Teneriffa. Det blev en lugn tillvaro för min del eftersom jag mått väldigt dåligt under graviditeten. Men nu kunde jag sätta igång och träna lite med vikter och jag kunde simma och cykla. Så skönt! 


Tack 2016 för alla minnesvärda stunder. 2016- ett positivt år! jag ser fram emot att se vad 2017 kan erbjuda.