Tillbakablick år 2016. 

Jag trodde att jag skulle se 2016 som ett mörkt år, detta eftersom jag valde att avsluta min elitkarriär. Att verkligen ta beslutet att sluta med något som jag verkligen älskat att göra i så många år kändes tufft och sorgligt. Men det är förutsättningar som alla vet om när man ger sig in på att välja idrott som sitt yrke, en dag tar karriären slut oavsett om man vill det eller inte. Jag tänkte att mitt avslut skulle överskugga allt annat minnesvärt under året men när jag började tänka tillbaka så insåg jag hur mycket positivt som hänt, det negativa ledde i slutändan till något positivt. Att avsluta karriären har funnits i bakhuvudet länge och det var ändå skönt att få sätta punkt. 

Det har funnits många ljusglimtar under året och jag har lärt mig mycket om mig själv; hur jag hanterar och löser problem samt bearbetar negativa tankar. Som alla år finns det toppar och dalar, jag väljer att här minnas topparna. 

Jag startade året genom att åka på träningsläger till Abu Dhabi med min träningsgrupp. Ett nytt land och en ny kultur att uppleva. Det var verkligen ett lyckat läger och träningsmässigt ett stort kliv fram eftersom jag fick plocka fram sprintspikskorna för första gången sedan operationen. Jag började även med lite andra nya moment i träningen. 

En höjdpunkt var helt klart Mezerätterna på en billig och enkel gatuköksliknande restaurang. Här var vi fler gånger! Min härliga träningsgrupp. 
Minutlopp i öknen gör man inte varje dag. 

I mars blev jag moster. Lilla Emanuel kom till världen och tog oss alla med storm!

I april åkte jag till Florida på träningsläger. Jag älskar verkligen att träna på IMG Academy och att träningen gick så mycket över förväntan bidrog till en riktig go känsla. För första gången hoppade jag längdhopp med längre ansats, jag sprang häck och samtidigt klarade jag av att träna alla andra grenar. Kroppen svarade helt fantastiskt bra och jag började även gå ner på riktigt bra tider på sprintloppen. Jag gjorde även smygpremiär i höjd och kula på en ”tränings”tävling i Clermont. 

I juni började jag tävla. Första ”riktiga” tävlingen var en sjukamp. Helt sjukt att jag vågade gå på det direkt egentligen så osäker som jag var. Men jag är stolt över hur jag genomförde grenarna och framförallt att jag bestämde mig för att hoppa längdhopp trots att jag visste att jag skulle bryta sjukampen för att hinna få till ytterligare ett tävlingstillfälle. Jag hade då fyra grenar i benen och en hög ångestnivå men jag hade redan bestämt att den känslan inte skulle få vinna över mig. Att stå där på ansatsbanan var helt klart ett av de mest nervösa ögonblicken i min friidrottskarriär- men det gick! 

I slutet av juni åkte jag till tyska Ratingen för att försöka kvala till EM. Jag förstod att detta skulle kunna vara min sista sjukamp. På grund av sjukdom fick jag dessvärre bryta tävlingen efter första dagen och därmed noll chans till EM-kval. Jag bestämde och uttalade då högt för första gången att detta var min sista sjukamp. Otroligt sorgligt men helt klart ett rätt beslut! Blötaste sjukampen någonsin! 

Under sommaren hann jag, förutom träning och tävling, njuta av några svenska pärlor; Helsingborg med utflykt till Skäret, Höganäs, Kullaberg och Mölle. 

 Sundsvall bl.a. med besök i den fina skärgården. Vi fick även besök av våra kompisar från Stockholm samt av min syster och hennes lilla familj. 

Och slutligen en vecka på landet i Kopparberg med utflykt till mysiga Nora.  Den kända Nora våfflan med helt fantastisk glass av nougat (tillverkad i Nora såklart).  Det har blivit många uppfriskande bad! 

I slutet av augusti gjorde jag min sista tävling på SM i Sollentuna, jag ställde upp i längd och kula. 

Den 5 september började jag mitt jobb på RF:s Antidopingavdelning. Jag trivdes direkt.  Jag fick nu tid att reflektera och ta tid att njuta av lite AW:s efter jobb. September var ju en fantastisk sensommar månad. 

På min och Johans 10-års dag rövade Johan bort mig till Åre. Vi njöt av en helt fantastisk helg med bestigning av Åreskutan i sommarvärme som en av höjdpunkterna. Denna upplevelse toppades dock av att jag sa JA till att så småningom bli fru Wissman. 

Bara några veckor senare fick jag reda på att jag var gravid. Detta är något som vi längtat så länge efter. I skrivandes stund är jag i vecka 18. 

Året avslutades på Teneriffa. Det blev en lugn tillvaro för min del eftersom jag mått väldigt dåligt under graviditeten. Men nu kunde jag sätta igång och träna lite med vikter och jag kunde simma och cykla. Så skönt! 


Tack 2016 för alla minnesvärda stunder. 2016- ett positivt år! jag ser fram emot att se vad 2017 kan erbjuda.   

4 reaktioner på ”Tillbakablick år 2016. 

  1. Vilken härlig läsning!
    Visst är det supertråkigt att du slutar satsa på idrotten men nu har du ju verkligen något jättemysigt att satsa på istället!!
    Att bli fru och att få bilda familj med den du älskar och ett nytt litet liv därtill!!
    Njut av detta och ta hand om dig och de dina!!
    Kram Maria

    Liked by 1 person

    • Tack fina du! Stor, men roligt omställning i sommar 🙂

      Håller alla tummar för ett bra år för dig och Andreas. Jag får se om jag tar mig ner till Växjö och hejar, lite trixigt att ta sig dit tyvärr. Kraaam

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s