Nya tag.

Se där, solen gick upp idag också och knopparna fortsätter envist sin väg mot att slå ut i full blom..

Jag genomförde bara 3 av 5 grenar igår. Jag började med ett häcklopp som jag inte kommer ihåg någonting av följt av två säsongsbästan i höjd och kula. Natten till tävlingen var inte rolig. Jag sov otroligt dåligt och jag kunde inte slå bort de negativa tankarna (som man när man är helvaken tycker är löjliga). Antagligen hade jag en undermedveten oro för hallen där mångkampen skulle gå i, en riktigt allvarlig skada 2013 och dessutom det som hände för drygt två veckor sedan då jag fick en känning under höjden vilken jag brottats med sedan dess. Hursom, 6.30 ringde klockan, jag hade då varit klarvaken sedan 5.30 och dessutom varit vaken större delen av natten. Illamåendes av sömnbrist skulle jag försöka trycka i mig frukost, det gick mindre bra. Uppvärmningen till häcken gick som i ett töcken men jag kommer ihåg att jag kände att benen i alla fall kändes pigga. Häckloppet genomfördes utan missöden och blott en tiondel sämre än helgen innan. Sedan var det direkt på höjdhoppet, där jag faktiskt krånglade mig över 1,72. Ingen magisk känsla men bara 2 cm från inomhusperset. Jag fick dock känning igen på samma ställe som sist i sätet, min chansning hade inte gått hem. Jag avbröt hoppandet efter 1,72 och jag hann vila en halvtimme innan kulan satte igång. Med lite ny energi fick jag till en bra serie till med 14,32 som längst. Därefter var det lite längre vila innan längden. Jag fick behandling men sätet hade stelnat ihop ordentligt och av erfarenhet vet jag att det inte är mycket man kan göra då. Men jag testade att värma upp till längden för tänk OM det skulle släppa? Efter några stegringslopp kände jag dock att det inte gick att trycka på i löpningen och jag ville inte chansa. Inte ännu en dragen baksida i längdhoppsgropen i Norrköping.

Lite vemodigt är det ändå att inomhussäsongen tog slut så snabbt. Det blir dock kula på SM om två helger, jag ska inte irritera och stressa sätet mer med andra grenar. Efter SM kommer jag troligtvis pausa från hoppandet några månader och istället se till att få fart på benen igen. Snabbhet är det viktigaste att kroppen klarar av och det har inte gått att köra sista tiden med känningen jag haft. Jag har även kommit till insikten att min grundteknik är så pass bra i hoppgrenarna att det är onödigt att slita på kroppen med dessa nu. Kan jag springa och bli snabb och explosiv kommer jag göra lika bra eller bättre även i dem grenarna!

Sanna vakade över mig i höjdhoppet.

Säsongsbästa i kula bådar gott inför SM!

Tack för bilderna Thomas Windestam!